Nu ska jag berätta hur min förlossning gick till den 13.08.05, då våran älskade lilla prinsessa kom till denna värld. Inget var lätt, det har ingen sagt häller eftersom att man liksom ska föda ett barn till världen. Som man ska ta hant om hela livet. 

Jag och Niku åkte in Lördag den 13.08.03, pga att jag hade så ont och massa onda sammandragningar och blödde. När vi kom fram till förlossningen undersökte barnmoskan mig och jag var öppen ca 1-2 cm. Jag hade så ont och trött, och var på super dåligt humör ''stackars barnmorskan''. Man kunde nästan jämföra mig med djävulen den dagen.  Jag fick smärtstillande , morfin. 

Det hjälpte knappt så jag fick lustgas tillslut också. Inget hände, öppnade mig inte någonting hade bara kraftiga sammandragningar och ett humör som man inte skulle provocera. Hahah. Kan skratta åt de nu. :)

Jag bad läkaren Läkaren att sättaigång mig innan jag skulle bli galen. Läkaren nekade en igångsättning pga ont om personal på förlossningen på helgerna :(

Så Söndagen rullade in och inget hände bara att jag hade kraftig sammandragningar och blödde och beteede mig som djävulen. Var tillslut helt slut. Tappade hoppet om att öppna mig mer. Lustgasen använde jag hela tiden. 

Till slut kom Måndagen inrullandes. Hade fortfarande inte hänt något mer, då var jag jävligt förbannad. På morgonen gjorde dom en ctg kurva igen och då såg dom att Miranda hade blivit jätte stressad av allt. Hennes puls låg uppmot 200. Då Bestämmdes det att jag skulle få en igångsättning. Jag blev lättad. 

Dom började med balong metoden. Och sen satt dom håll på hinnorna så att vattnet gick ca kl. 17.00. 

Då hade jag öppnat mig 4 cm.  Sen fick jag ryggmärgsbedövning. Den var lindrande. Fick mer och mer värkar. Men öppnade mig inget mer. Sen fick jag värkstimmulerande dropp, men dåru.. Satt det igång riktigt ordentligt. 

På 2 krystvärkar var hon ute. Niku och Ylva blev så chockad eftersom att jag från ena sekunden var öppen 4 cm, så var hon ute med raket fart. Jag blev nog mest chockad. Men JÄVVVLAAAR vad ONT det gjorde. Höll på att rammla ur sängen, så Niku och barnmorskan fick hålla i mig. Skrek som en karl. Jag vet inte vart jag fick all kraft och styrka ifrån.

Men Måndag den 13.08.05 kl 19.26 skrek lilla Miranda för första gång.

Hon var liten flicka 47 lång och 3038kg.

Mamma och Pappa älskar dig hjärtat ! <3