Får bara ondare och ondare av denna jobbiga graviditet. Har aldrig varit med om att en graviditet kan vara så otroligt smärtsam. Tur att man får ut någonting finat av all smärta. Jag är så förväntansfull att få mitt efterlängtade lilla knyte i min famn. Barn är allt här i livet. 

Ska försöka få en tid till Barnmorskan redan idag, känner mig så otroligt orolig av denna smärta som jag inte kan stoppa. Tur att jag har min Niku som stödjer mig igenom allt. Han är den bästa jag haft i hela livet. Älskar dig Kreshnik Haxhiaj  <3

Är det så jävla svårt att hälsa när man ser någon som man känner? Ibland så träffar man på en massa som ser än men låssas som att dom inte gjorde det. Men ibland så kan ''dom'' hälsa och vara jätte trevlig. Seriöst VÄX UPP för faaann..

Det är bara så jävla löjligt. Eller när man låssas som att ''man'' inte ser när man har skrivit på Facebook. Fatta att man har information om när man har öppnat messet på Facebook. Hahaha..

Så då vet ''ni'' det, till nästa gång.     

Från det ena till det andra, i helgen är jag och karl barnledig. Så vi ska mysa till det extra genom att grilla på balkongen och kolla på en bra film som jag strax ska ladda ner. Myspys behövs ibland med sin älskling. Men gud vad tomt det känns utan mina små busar. Mamma älskar er mest i världen Lia och Gabriel !   

Ibland saknar jag vissa vänner som jag har haft, men som jag har sagt hej då till. Anledningen varför jag gjort det är för att dom pratar illa bakom ryggen eller beteer sig på ett dåligt sätt. 

Jag hade önskat att jag kunde bli kompis med dom personerna igen och vara säker på att det aldrig kommer hända igen. För ändå har dom en speciell plats i hjärtat som jag inte kan få bort. När jag ser dom av en slump så mår jag dåligt. Saknar att få prata om allt , och att umgås.

Men jag vet inte.. 

Det kanske är bäst såhär ..

För när man är ensam kan man inte bli sviken..

Oj vad längesen det var jag skrev i min Blogg. Bara råkat komma av mig med skrivandet, men nu ska jag komma igång igen.   

Snart ska vi gå till dagis med barnen. Jag försöker piggna till, men det är så svårt. Finner lixom ingen glädje i speciellt mycket nuförtiden. Men jag försöker hela tiden.

Det ända som jag har glädje utav är min familj, utan min familj skulle allt vara värdelöst. Hur gör man för att finna orken och glädjen ? 

Det ända jag kan komma på är mina älsklingar Lia, Gabriel och lilla bebisen i magen. Och min älskade man såklart, ni är mitt allt älskar er mer än livet !